mpenzy

Hej hej!

Idag var vi helt slut när vi kom hem. Vaknade vid 07.00 och klockan 07.30 skulle vår beställda chaufför komma.
Eftersom vi nu bor på hotell Sunrise så har vi ordnat en ny chaufför som tar oss mot stan.

Sunrise hotell ligger en bit från Mbagala och närmast ligger stan om man tar båten över. Klockan 08.00 skulle vi träffa Sofia med tiden blev 08.35 innan vi hann komma fram tid den bestämda platsen.

Tiden var nu knapp. Åter igen skulle vi hjälpa Sofia med visa till Sverige. Först skulle vi fixa försäkringen. Men som ni alla vet så tar saker och ting så himla lång tid här i Tanzania. Klockan tio stängde ambassaden och det kliade i våra nerver. Iallfall mina. Det är inte kul att handskas med Eria när hon är stressad.

Vi kom inte därifrån förns klockan 09.38. Nu gällde det bara att springa ner till bilen och sedan tuta och köra. Men allt var i vår väg trafiken blev som värst när vi skulle komma ut från parkeringen.
Som tur va nådde vi komma fram till ambassaden klockan 09.45. Det var inte så lång bit att köra.
Tonje och Sofia sprang snabbt in till ambassaden. Jag har aldrig sett Tonje springa så fort.

Trots väntan och ännu en insats inne på den bedrövliga svenska ambassaden blev hon inte godkänt. Vi hade fortfarande inte fullfört alla punkter. Idag var det fjärde gången vi var där och åter igen får vi ett nej. Man kan nästan tro att stället är rasister. Jag blir så arg!!

Nu har hon bara några saker kvar att fixa sedan får vi hoppas. Att de inte ger oss riktig information ända från början det förstår jag inte, allt skulle gå så mycket fortare då.




Här sitter vi..ÄNTLIGEN HEMMA!!



Under väntan på att Tonje och Sofia skulle bli klara inne på ambassaden så passade jag på att ta lite
DIVA bilder på mig själv. BECAUSE IM WORTH IT!



Efter den långa förmiddagen så drog vi till vårt gamla hybel. Vi packade ihop de sista vi hade kvar. Sedan bad vi Sofia grannen att städa resten. Vi gav henne självklart lite pengar eftersom hon skulle städa upp vår skit.



Vi passade också på att tillbringa tiden tillsammans med SHIMBA och TEMBO. Gud vad jag kommer att sakna dem. Mina vovvsingar!



Mamma väntade på oss under hela dagen och hon blev väldigt glad över att se oss.



Den där vilda ungen sprang runt i ösregnet. Precis som jag brukade göra när jag var liten...
Jag har tänkt att göra det nångång igen innan jag dör;)



Eftersom det regnade som bara den så regnade också in på mammas lilla hus. Det droppade ner vattendroppar här och där.  Bland annat inne vid sovrummet. Dessutom så spru
Det här var verkligen hemskt för mig att se att mamma faktiskt har levt såhär i alla dessa år.
Men nu är det slut på det för snart ska hon få bo i det nya huset!



Här kan ni se lite av dagens arbete. De har nu lagt på plastering i nästan alla rum och det börjar redan kännas hemtrevligt. Snart är det bara dags att sätta dit dörrarna och efter det kan man kalla det för ett hem.





Mina två bebisar<3
 
God natt!