mpenzy

Hej hej!

Denna torsdag morgon vaknade jag pigg och glad. Sedan blev en dags tur med mamma och Tonje till Mbagala handelsmarknaden Vi handlade ris och fisk som vi skulle laga till middag.

Efter att vi handlat klart drog vi till Keishas skola. Läraren hade kallat in mamma. Jag och Tonje ville gärna följa med och höra vad som pågick. Vi mötte en vild Keisha på vägen dit. Hon sprang runt och lekte.

När vi kom fram till skolan påstod läraren att Kesiha hade stuckit av från lektionen för att leka. Keisha är en bra elev men att hon ilband inte vill lyssna. Men när hon lyssnar så är hon väldigt smart och lär sig snabbt. She is doing well sa läraren. Läraren nämnde också att Kesiha ljuger väldigt mycket. När hon tar bussen till och från skolan så betalar hon inte bussen utan gömmer pengarna i sockan. Sedan ljuger hon och säger att hon inte har pengar. Keisha är riktigt skit unge. Jag hoppas verkligen för hennes bästa att hon blir bättre annars kan det gå riktigt illa.


Här är hon lilla skit ungen och hennes kompis hemma hos mamma!
Ni kan ju se den besvikna Erica i bakrunden...

Efter att pratat med lärare och huvudlärara och rektor och massa andra så var det dags att gå hemåt. Vi hade ju SAMAKI (fisk) att laga.

Mamma satte genast igång med matlagningen och hjälpte gärna till. Eftersom mamma bara har en ”kokplatta” En liten trä sak man stoppar ned kål eller vad man nu kallar det. Det tog iallfall en himlans tid och vi började bli hungriga. Tonje började bli rastlös och jag var sur och grining.


Här ser ni hur sur och grinig jag kan se ut när jag inte får mat;)


Ännu värre  blev det när Åskan kom. Vi trodde genast att de var en bomb, för det lät precis som sist när det faktikst var en bomb. Våra hjärtan bultatade och vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Tonje sprang runt som en stucken höna och ringde genast ambassaden och frågade vad som pågick. Men ambassaden hade inte hört något om någon bomb och de var säkra på att det var åskvädret. Men de skulle självklart återkomma om det var det. Till slut visades det bara vara åskaväder. Phuu. Mamma och alla de andra som såg hur rädda vi var bara utbrast av skratt.



Men när kameran är framme så måste vi ta fram THE SMILE;)

Mörk, mörkare, mörkast!

Minns ni vår vän Juliet, tjejen vi mötte på bussen till kisomo. Ja hon kom på besök hemma hos mamma. Vi satt där en stund och pratade sedan drog vi hem till oss. Hemma hos oss bjöd vi på godis, dricka och lita av oss själva;)