mpenzy

Hej hej!

Sitter här ute vid balkongen och njuter. Lyssnar på musik och jag försöker lista ut hur många ödlor vi har på vår vägg här ute. Tror jag såg den största ödlan någonsin men nu är den borta. Vinden blåser varmt och skönt. Livet kan vara underbart ibland.

Dagen började med att vår gamla Chaufför Laurent idag hämtade upp oss. Klockan 9.00 tutade han med bilden utanför vårt hus. Jag och Tonje såg på varandra och tänkte, Är han här redan nu? Vi avtalade ju klockan 10.00!!?. Halvnakna som vi var och håret stod åt alla håll var vi tvungna att skynda på. Men han fick faktiskt vänta tänkte jag, vi sa ju faktiskt klockan 10.00. Men eftersom vi är flexibla så kom vi iväg ganska snabbt. Först hämtade vi upp mamma och Keisha. Samma sak där, mamma skrek. KLOCKAN 10.00 sa ni ju. De var långt ifrån klara så vi blev och vänta liten stund tills de blev klara. Under tiden så gosade vi med katterna.

Till slut så kom vi iväg. När vi började närma oss SOUT BEACH så stoppade vi till på ett ställe som sålde Baddräkt. Där köpte vi den rödaste baddräkten i Afrika. Men den satt som en spik i väggen på henne.

Först tänkte vi vara på SOUTH BEACH men där var allting bara så fel. Det fanns ingen hotel spirit.  Vi gick då  bara in och tog strand vägen till SUNRISE HOTEL som bara låg 5 minuter ifrån. När vi kom fram kändes det som att vara hemma. SUNRISE HOTEL är ett väldigt mysigt och trevligt ställe.

Direkt när vi kom fram så hoppade vi i vattnet. Först var det bara jag, Tonje och lilla Kesiha. Men efter en stund tvingade vi på mamma att hoppa in. Hon var ju som fisken i vattnen. Hon kunde knappast stå av de tunga vågorna. Men hon skrattade och man såg det på henne att hon hade roligt.

Tiden blev bara senare och senare. Vågorna blev bara större och större. Till slut sa vi ifrån till keisha att gå och sätta sig hos mamma en stund. För att jag och Tonje ville kunna hoppa i de stora vågorna. Keisha hade iför sig sin lilla badring. Men eftersom hon inte kan simma och om de stora, starka vågorna skulle träffade henne så skulle hon inte ha en chans. Men när jag och Tonje hade lekt av oss lite så kunde hon komma tillbaka och vi var då badvakter igen.

Idag tog vi sjukt mycket bilder. Tonje har ju en super vattentät Kamera som är perfekt att ha med sig när vi badar. En kamera vi väldigt ofta använder medans vi badar. Idag var det nära att det inte blev några fototagningar i vattnet mer i framtiden.
 Aktiv som jag var med bild tagningarna på Tonje och keisha så kom världens våg och kamera sladden man har runt handleden gled av och jag tappade kameran. Ser bara hur vågen tar den med sig och försvinner. Jag skrek….Jag tappade kameran tonje, jag tappade kameran! . Vi började att leta som fan över hela havet där den försvann. Vi bad alla runtomkring att hjälpa oss att leta.

Nästan hela strand befolkningen som badade just då hjälpte oss att leta. Efter 30 minuters letande tappade Tonje hoppet. Vi kommer aldrig att hitta den, det är bara att glömma. Skit samma, synd med bilderna men kameran kan man alltid köpa en ny. OK ERICA? Kom så går vi och äter nu.

Jag ger oftast aldrig upp hoppet och mådde så fruktansvärt dåligt. Jag bara svarade att jag inte var hungrig och fortsatte att leta där ute i det stora havet. Gick runt och pratade för mig själv. SNÄLLA SNÄLLA låt mig hitta den. Om det nu finns en gud, så hjälp mig. Efter en stund kommer Tonje och ber mig snällt att sluta leta. Jag gav mig till slut med letningen och mådde fortfande dårligt trots Tonje lungade mig och nämde hela tiden att det inte var några problem. Vi tog då en liten promenad för att lämna in en baderingen vi hade lånat i en timme. På väg tillbaka till vårt bord så ville jag gå till vattnen än gång till.

Där stod vi med våra fötter ner i vattnet och såg ned mot vattnen. Jag pekade och sa försiktigt att här typ var det jag tappa den. Och jag tror att vågen tog den mot havet. Men medans vi stod och tittade ner mot vattnet ser Tonje något. Bandet till kameran. Och när hon drar den upp från vattnet trodde jag att jag såg gud ge den till Tonje. Overklig känsla att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag hoppade och kramade Tonje. Folket trodde nog att vi hittat den diamant stenen. Men just vid detta tillfälle var jag nog gladast av att se kameran och inte en Diamant sten.

Vi kan fortfarande inte fatta att vi hitta den i det stora havet. Tänk om vi hade slutat letat eller kommit några minuter senare. Då hade vi kanske aldrig hade hittat den.

TACK GUD TACK ÖDET!

Här kommer lite goda bilder från idag. Luta er tillbaka och njut!


Inga komentarer på bilden ni ser längst ned till vänster;)






Lite bilder på mig!


Och en till;)

Men här kommer två dagens roligaste bilder. Tonje blir tagen av vågen och har den vackraste utseendet.
Lilla kesiha nedgrävd i sanden. Stakarn blev nästan nedtrampad av en som gick förbi..Han såg inte hennes lilla huvud som stack upp ur sanden;) Det är händer ju hela tiden att folk gräver ner sina barn i sanden på stranden:)


Me like;)