mpenzy

Hej hej!

Idag på morgonen blev vi hämtade av Plan. Plan är en Norsk organisations grupp som är ansvariga för fadder hjälpen över hela afrika. De hjälper de fattigaste människor i en by. De hjälper dem bland annat med utveckling. Så som skola, jobb och sjukdomar.

Tonje har haft ett fadder barn hos dem i 4 år. Till en flicka som heter Rolex. Hon är idag snart som 5 år. För ett år sedan berättade Tonje att hon skulle komma och beöka Rolex och byn. Och i ett år har byn väntat och planlagt allt för oss.


Här kan ni se dem bägge två Tonje och söta Rolex

Idag fick hon äntligen träffa lilla Rolex plus familj och vänner. Det blev en ära för mig att följa med. Dessutom så visades det sig att Tonje var den första faddern  att besöka byn någonsin.

Stället byn låg på var en bit att köra. När vi kom fram så parkerade vi bilen vid skolan som Rolex gick i. Där fick vi möta alla medarbetare som jobbar i plan. Det var cirka 5.-6 gubbar. Alla var klädda i den finaste kostymen.

Efter att ha presenterat oss och fått schemat för dagen var det dags att möta Rolex med familj. Vi gick ned mot byn.

När vi kom fram så fick vi först träffa pappan. Han stod och pratade med en snubbe. Till slut fick han ”SYN” och han hälsade på oss.  Därefter visade han oss huset där Mamma och Rolex befann sig i. Huset var litet och det var som ett litet mörkt krypin. Men det var väldigt mysigt. Hon hade lagt de finaste överdragen på stolar och bord.


Här sitter vi,Tonje, Rolex,mamman och Jag!

Jag, Tonje och hela crew fick gå in och sätta sig. Brevid mig satt Rolex mamma, Rolex och hennes yngsta son p
å 1 år. Mamman har nu tre barn. En flicka och två pojkar och hon är bara 21 år.Vi satt inne i huset en stund och pratade och lärde känna familjen. Mamman bjöd på dricka, te och shapati som jag satt och mumsade i mig. Sedan blev det dags fotgrafering.


 Tonje med familjen och jag fick´vara med på bild.

Efter besöket gick vi tillbaka till skolan. Där mötte vi upp läraren och vatmästaren. De visade oss de olika klassrummen. Klassrummen var uppdelade från 1-7 klass.

Sedan bjöd de in oss med sång och dans. Barnen sjöng och dansade och det fanns två gubbar som stod och trummade och spelade gitarr. Det var fantastiskt att jag fick tårar i ögonen. Jag och Tonje fick sätta oss centralt mot alla så att alla kunde se oss. Har aldrig känt mig så utittad i hela mitt liv.

De spelade musik och till och med ropade upp oss för dans. Självklart tackar jag inte nej till dans. Jag hoppade upp där och dansade som aldrig förr;) Yeehaa

De avbröt dansen en stund och började presentera och prata om att de var tacksamma för att vi var här. Till slut blev det alltför mycket prat och alla hade något att säga. Till slut blev vi tillsagda att presentera oss själva. Sedan blev det sång och dans igen. Under dans uppträdande fick vi varsina hattar som de hade lagat åt oss. Alla barnen skrattade åt oss när vi hade på oss dem. Vi måste ha sett hel knäppa ut i dem, i alla fall jag i den gigantiska hatten.

Vid avslutningen av det hela blev vi bjudna på mat och dricka. Sedan var det dags att säga farväl, hejdå och lycka till.

Jag tycker det är fantatiskt, otroligt, omtänksamt av människor som Tonje faktiskt bryr sig. Det hon gör hjälper inte bara ett barn utan hela byn blir en del av kakan. Utan sådana människor finns det ingen hopp för dem. Jag är verkligen glad över att se hur en hel by kan vara så tacksamma för det lilla det faktiskt får.

Jag hoppas på att byn kommer att förbättras och människorna kommer att leva i bättre tillstånd än vad det gör nu. De har just nu två stycken skol byggnader som är på väg upp. En är från regeringen och en från Plan. Om en snar framtid så tror jag att de kommer att vara färdigbyggda.

ÖGAT KAN SE MEN VERKLIGHETEN KAN FÖRTRÄNGAST!

Fattigdomen är extrem än extremt. Det är tuffare att vara fattig nu än förr. De physika gör människorna svaga. Det vet att det finns en bättre värld ett bättre liv.

De rika vill bara se det goda. De vill inte inse att det onda finns. Om jag vore rik skulle jag vilja göra så mycket mer. Detta är för att jag ser!

De har inte valt att leva som det gör. Med en hjälpande hand så kan de bli precis som du!

Livet är orättvist men ingen har valt att leva sådan!