mpenzy

Dag 48 Tirsdag

Dagens Namsdag!

Berta och Bert!

 
Minns ni vår gamla goa Bert stjärt! 

Tidens värsta natt. Ursäkta mitt språk men jag hatar Muslimer. Religionen muslim är den värsta. De har ingen respekt för andra människor. Egoistiska, naiva och falska.

I natt har jag inte fått sovit en blund på grund av dem. Hela natten har de ropat ut ur högtalarna

ALLA ACKBAR. I natt ville de verkligen att alla skulle höra för de hade skruvat på volymen på max. Allt för en meningslös gud som inte en finns. Och om det nu finns en Allah så vill HAN INTE BLI VÄCKT tre gånger på nätterna. Man blir ju hjärntvättat. Nu förstår jag varför vissa muslimer tar lätt sitt liv. DE ORKAR INTE MER.

Jag beklagar mitt utbrott. Men i natt har jag inte fått sovit en blund på grund av muslimerna. När jag är trött förvandlas jag till en ond människa. Ta det inte personligt.

Trots efter den långa natten med muslimer som inte kan hålla tyst och hundar som skäller så fick vi oss iväg till staden. Vi blev hämtade vid 10.00 av vår käre Ben the froggy man. Han liknar på en groda.

På stan var det bestämt att vi först skulle åka och handla mat och sedan åka och kolla upp information om hotellen i Zanzibar och båtturerna. Allt om hur det skulle kosta.

Plasten vi skulle till kände vi till väldigt gott med det visades vara två olika företag på samma plats. När vi kom dit så sprang det en massa svarta människor efter oss. De ville hjälpa oss med allt vi ville ha hjälp med. Jag tyckte då, åh det här verkar ju bra. Äntligen lite bra service. En man kommer fram till mig och frågar vad jag vill ha hjälp med. Jag talar om att jag vill ha information om Zanzibar. Information om hotell och priser. Han insisterade att följa med honom in på kontoret hans. Men jag tackade självklart nej. DONT BE AFRAID. Nämnde han. Mannen verkar vara väldigt trevlig så han tog mig till ett mindre Office som låg mer öppet än den andra.

Han upprepade hela tiden att han skulle hjälpa mig med allt jag ville ha hjälp med.

När vi satte oss ner började han prata om Zanzibar och om att hur han kände till allt om Zanzibar. Han nämnde också vissa hotell grupper och jag bad han om han kunde checka om någon var ledig. Han ringde då till ett hotellet och bad han boka om de hade ett ledigt rum. Det visades att de hade ett ledigt rum.

När han hade fixat det började han prata om båtturerna. Vilken båt ville vi ta en snabb eller långsam båt. Jag nämnde flera gånger att jag inte hade möjlighet att köpa biljetter idag och att jag först måste höra med min kompis. Då börjar hans ansiktsuttryck förändras.

Vad gör du då här frågade han mig. Jag svarade att jag bara var här för information och ville ha hjälp med att hitta hotell. Han fortsatte då att prata om att vi kunde boka båtturen så vi kunde vara säkra om att få plaster i båten till på torsdag. Jag nämnde flera gånger att jag inte hade pengarna och att inte kunde köpa någonting idag. Efter en missuppfattning så skrev han ner båt biljetterna till både mig och Tonje. Biljetterna skulle kosta 25 dollar var. Efter att han skrivit ned biljetterna så lagade han ett hotell kvittering om att vi hade bokat ett hotell. Hotellet blev och kosta 100 dollar per natt. På kvittot skriver han då att han ska ha 100 dollar i despotin.

Varför frågar jag!? Han svarar att hotellet måste ha despotin pengar för att vara säkra att vi kom till hotellet. Men vi skulle få tillbaka pengarna när vi kom dit.

Hur ska du få dit pengarna, hur ska jag vara säker på att du betalar hotellet? frågade jag.

Han svarar då att han kommer att resa dit innan torsdag.

Trodde han att jag var dum och skulle ge han pengarna så lätt. Han försökte bevisa at han talade sanning genom att säga detta var inge pengar för honom och att vissa turister brukar betala honom 10.000 dollar och att jag kan lita på honom. Och blabla.

Men jag påpekade åter igen att han inte får några pengar hos mig idag. Efter en stund diskussion sa jag att jag nu måste prata med min kompis som sitter i bilen och väntar. När jag gick ut så ser honom följa med och hans ivriga kompis visar mig taxin där Tonje satt och väntade.

Jag förklarade situationen till Tonje och hon sa ifrån med än gång att vi kan inte ge han pengarna. Dessutom tyckte hon att det var konstigt att vi ska betala disposition på 100 dollar. Hon försökte förklara för honom att vi inte kan ge han pengarna om vi inte vara säkra på att vi hade ett hotellrum. Och vi kan inte betala honom båten heller eftersom vi måste vara säkra på hotellrum först.

När jag då nämnde att vi återkommer och att vi först ville åka hem och tänka på detta fick den stora mannen utbrott.

Vem fan trodde jag att jag var. Jag skulle inte minsann inte lura han och åka hem utan att betala båt biljetterna. Han började ropa en massa saker. Då gick jag bara in och satte mig i bilen och han följde då efter mig och stack sitt fula huvud och bad mig betala biljetterna som han hade skrivit åt oss. Vad skulle han göra med biljetterna annars, jag måste betala annars kallar han på polisen.

Jag svarade han att jag fan inte tänker betala han nu när han betedde sig som en desperat tjuv. Och han gärna fick kalla på en polis. Fram kom en blåklädd liten smurf och sa come with us to the Police station. Fan heller att jag blir med till någon Police station ta hit en riktigt Police istället. Tänkte jag.

Senare kom en manager fram till fönstret och bad mig följa med honom till kontoret jag svarade åter nej.

Den feta mannen det är tal om skrek och skrek. DO YOU KNOW WHO I IM. YOU are just a little girl do you think you are smarter then me. I HAVE WENT TO SCHOOL FOR 2 years…

Jag tänkte minsann inte ta något skit från en äcklig tjuv och svarade honom tillbaka. VET DU VEM JAG ÄR!! JAG ÄR BARA 23 år gammal och vet fan bättre än DIG att man inte behandlar kunder på det sättet. Vem var han, jo en ful och tjock människa som bara var ute efter pengar. Jag blev minsann piss förbannad. Och sa det rätt ut till honom.

Hade jag visat honom denna min kanske han hade sprungit hem till mamma!

Han blev också förbannad att han bad vår chaufför Ben att öppna bilen så skulle han få 10.000 tsh. Men Ben öppnade inte bilen.

Till slut kom managern fram igen och pratade lugnt och jag förklarade min situation. Han tog då de underskriva biljetterna och sa att det var ok. Vi fick åka hem och tänka på vilken båt vi ville ta den snabba eller den långsamma sedan skulle vi kontakta honom. Han skrev ned sitt nummer och gav den till oss sedan fick vi köra iväg.

Jag är nu väldigt nöjd att jag inte gav den tjuven några pengar. Hela gänget vara bara ute att luras. Hela gänget var som sagt ett skådespeleri. De var tjuvar allihopa.

Detta blev världens längsta blogginlägg.

Dagen avslutades med att åka hem till mamma och laga riktigt svensk måltid. Potatis, köttbullar och brunsås. Maten uppskattades av alla. Mamma ville att jag gärna skulle laga maten fler gånger.

Klassisk svenks mat!


När vi kom hem hade vi åter igen ingen ström och ingen ström inget liv.

Herregud vilken Dag!