mpenzy

Vilken dag vilken dag! Först på morgonen får jag  vänta i 1,5 timme efter avtalad tid.  Det gör ju att nästan hela dagen blir förstörd. Man kan aldrig planera något här i Tanzania.

 

Efter väntan så drog vi mot stan som "planerad". Jag gick till bank efter bank men kortet fungerade inte. Till slut såg jag ju att jag hade ett Mestro kort. Vad i hela världen har jag ett Mestro kort. Men vi vara bara tvunga att hitta en ATM som tog emot mestro. Och vi hittade ett.  

 

Jag fick dra kortet 6 gånger innan banken accepterade. Det var nära ögat att jag nästan bröt ihop men det funkade till slut.Jag kunde nu ge byggaren sin start kapital för muren. Vilken lättnad.

 

När vi äntligen kom fram till mamma så hade de redan börjat att laga cement blockar till muren. De ska laga nästan 3000 blockar. Grabbarna jobbade och jobbade. Vilket jobb.

 

 Sen var jag tvungen att visa grabbarna hur det igentligen ska gå till;) hehe

 

Efter 5 timmar hos morsan bjöds det på mat och underhållning från min mammas sida. Hon är underbart rolig.

Klockan blev 17oo och chauffören kom. Och det är här kaoset börjar.

 

8 timmar satt jag i bilkö. Åkte från mamma klockan 1730 och klockan 01.30 på natten når vi stället där jag sover och bor.

Varför? This is Afrika. Det var en måndag och alla kommer hem från sina semestrar och öppnar sina butiker. Alla ska på jobb på samma gång och alla ska hem på samma gång.

 

 

Det var bilar överallt. Här på bilden kan ni se kaoset. Alla vill nå fram först och till slut kommer ingen fram någonstans. Komsikt eller hur!!

 

Kö,kö,kö överallt. Vi försökte ta omvägar och genvägar med all ledde till en och samma plats. The main road.

Det skedde olyckor överallt. Folk var tokiga.

Jag såg två olyckor på bara en dag. Inga stora med fortfarande lite läskigt.

 

En bil som krockar med bilen framför. Han kör rakt in i honom. En annan bil som backar in i en tuk tuk. Men inget ont skedde.

Jag kunde inte tro mina ögon.

 

Ingen brydde sig. Det verkade helt normalt att köra in i varandra. Super marked för att köra in i varandra och ta över varandras vägar.  Seriöst, det är ett stort ego jag upplever här. Det är inte hälsosamt.

 

Två filig väg blir plötsligt 5 filigt. Bilar kom bakifrån, framifrån, längst  höger och vänster. Tur att det inte kom bilar uppifrån.

 

Tanzania behöver fler vägar. Det här var det värsta jag har varit med om. 8 timmar bilkö och du är trött, törstig och kissnödig. Vad gör man då. Man vill ju bara gräva ned sig. Chauffören nämde att han aldrig har upplevt så här mycket bilar och såhär långa köer.

 

Då har vi båda upplevt det. Snälla ALDRIG mer. Men tacksam är jag att ingen olycka hände med våran bil.

Och väldigt tacksam att min chaufför hade en hjärna och körde lungt och sansad. Mitt tålamod höll på att kolappsa flera gånger. Men med djupa andetag så gick det bättre.   Klockan 0132 kom vi hem och Klockan 0200 kunde jag äntligen ligga i en säng och känna mig levande igen.

Till slut sommnade jag in.

Snälla, aldrig mer.!