Dag 2 Lördag!

God kväll!
 
ojoj vet inte vart jag ska börja. Kan väl börja nämna till er som tycker att ni har ett tråkigt liv och klagar på små saker borde åka till Dar es salaam. Här är allting bara upp och ner.
 
 
Jag kan väl börja med att berätta om min morgon. Hur den startade.
Istället för att vakna till Allha alkbar eller kukelku så var det något av det annorlunda. Först hör man vackra fåglar som kvittrar så vackert. Man ligger i sängen och känner hur solen lyser rakt på ansiktet. och leendet blir bara större och större.
Yes jag är i Tanzania. Helt plötlsigt kommer ett ko ljud. mooo, mooo, mooo.
 
Vad i....tänker man.
 
Jag frågar min kompis zuki om de har en ko. Nej, säger hon, men grannen har.
 
Det var den väckaklockan framöver. MOOO, MOO. God morning..

Klokan 11.23 får vi bensinstopp mitt på vägen. (Det här inte bilden)
Men hur somhelst. Vi blir tvungna att knuffa iväg bilen. Vi som satt i bilen var en man , en dam på 60 +, Drivern och jag. Mannen och 60 + damen fick hoppa ur bilen och börja knuffa. En man från bilen bakom kom och hjälpte till.
Själv sitter man i bilen och tänker. Det här skulle aldrig hända i Sverige.
och sedan tänker man hoppas nu att ödet håller mig vid liv.
 
Hoppas ni inte är tröttlästa för mer kommer det;)
 

Äntligen fick jag träffa min andra familj.  Mamma och Keisha.
Mamma bjöd på Indizi = banangryta. Det känns skönt att vara med dem igen.
Hon hade klätt sig i en jättefin klänning. Se, så vacker hon är. =).
 
Jag är glad att huset står kvar och att mamma och keisha nu ska få en MUR runt deras nya hem.
De ser ut att trivas och det gör mig lycklig.
 

Jag fick träffa den nya byggmästaren. Han var mycket billigare än den förra vi hade. Så det känns bra.
Bygget börjar på måndag. Alltså jag är så glad att jag blir alldeles stum. Jag har längtat så mycket efter den här dagen. Enormt. Och mamma, hon är överlycklig.<3
 

Jag är inte färdig än. Gissa vad som hände på väg hem från morsan. Med samma bil som fick motorstopp.
Jo, punktering. Mitt på vägen, igen.
Vi fick halka in i den värsta getto gatan. Herreguuuud tänkte jag, det är inte sant.
 
Drivern hoppade av bilen och började leta efter verktyg för att byta däck med. Tur så hade vi ett reservdäck.
Klockan var 18.30. Och jag visste att klockan 1900 blir det mörkt. Det var dags att ta på sig ganster masken.
 
Precis vid sidan av oss stod en turk med sina arbetare och pratade. De sneglade lite på oss.
Till slut gick drivern fram till dem och frågade om de kunde hjälpa till.
 
Turken svarade. Yes offcors. If you dont ask you will not get help.
 
Vi skrattade. Jag med mitt svansen mellan benen skratt. Jag har aldrig falskt skrattat i hela mitt liv, så rädd var jag och det blev bara mörkare och mörkare.
 
Till slut fixade de det. Nytt däck var påsatt. Vi tackade så mycket för hjälpen och körde fort som fan därifrån.

Ibland kan man inte tänka att det är möjligt. Allt sker på samma dag. Men allt är möjligt.
Man uppskattar mer och mer det man har därhemma. Men äventyr gör en gott.
 
Nu ska jag ta och smörja in mig i myggolja och sedan tacka för idag.
 
Asante
 
God natt!!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0